29 mars 2010.
Kolumn 49
Jag började skriva de här rapporterna för längre sen än jag vill tänka på. Jag
går aldrig tillbaka och läser om det jag har skrivit innan. Jag antar att det är
självklart med tanke på vissa saker som jag skriver om. Jag har skrivit mycket
om hur det var här på dödslängan, när jag började skriva. Genom åren har det
skett många förändringar. Den dödslänga jag skrev och från början är inte den
dödslänga som finns idag.
Det verkar som om alla förändringar som har skett har
varit menade att ta ifrån oss, eller inskränka det som vi hade här. Inte direkt
förändringar till det bättre. Det verkar vara ren elakhet i många av de saker
som har förändrats. Faktum är att elakheten har spridit sig till det mesta här
inne. När jag kom hit till dödslängan så fanns det en viss respekt och omtanke
mellan vakterna och de intagna. Jag minns att jag fick frågan om hur vakterna
var och mitt svar var att de flesta vakterna bara ville göra sitt jobb. Att de
behandlade fångarna okej. Det där är sällsynt nu. Läget är mer fientligt mellan
vakterna och fångarna, från båda håll. Jag påstår inte att det är vakternas fel.
De är ansvariga för sitt eget beteende, men deras beteende ignoreras, eller
uppmuntras till och med, av deras överordnade. Jag antar att när man sitter där
jag gör, så blir man lite närsynt när det gäller såna saker, men det är så här
jag tycker att det är.
Under det senaste året har det varit budgetkris här i
Kalifornien. Krisen har påverkat nästan allting i de kaliforniska fängelserna.
Jag kan inte prata för de andra fängelserna, eller inte ens övriga San Quentin,
eftersom jag inte har någon direkt kunskap om det. Bara det jag ser här på
dödslängan. En av de mest märkbara förändringarna gäller maten. För ungefär 10
år sedan gick dödslängan från att servera maten från en värmevagn, till att som
nu så läggs maten upp på brickor i fängelseköket och transporteras till
dödslängan. Nu är vår mat helt sammanblandad och kall. Efter budgetkrisen så har
fängelset nästan slutat använda kött. Jag har fått måltider med kyckling eller
nötkött i. När jag har petat igenom maten, så har jag bara hittat en eller två
tumnagelstora bitar kött. Men ofta, inget kött alls. I stället har fängelset
börjat använda något som kallas proteinersättning, gjord av soja, tror jag.
Ingen jag känner äter det. Det stinker och det fördärvar smaken av den andra
maten det kommer i kontakt med. De flesta slänger maten, förutom det de har
lyckats rädda som inte har blivit förstört av proteinersättningen. Jag vet inte
hur delstaten kan spara pengar genom att använda proteinersättningen. Det kastas
bort två eller tre gånger så mycket mat nu, än när de började med
proteinersättningen. Jag antar att det ser bättre ut på papper. Fängelset kan
visa politikerna att de sparar pengar genom att använda ersättningen.
Det
börjar bli dags att avsluta denna rapport. I framtiden tänker jag prata om
problemen vi har med postgången och också med våra besök. Jag tänker också
skriva om andra förändringar här. Jag tänker inte repetera det jag har skrivit
om förut. Jag vill bara prata om det som har förändrats, jämfört med när jag
skrev om de sakerna innan.
Tack för att du tog dig tid att läsa det här. Jag
hoppas att jag kommer tillbaka, hellre förr än senare. Ta hand om dig och skriv
gärna till mig.
Dean Carter
p.o. box C-97919
San Quentin Prison
San Quentin, California 94974
