24 april 1996

Kolumn 10

Det måste vara valår igen. För inte så länge sedan hade ett gäng politiker samlats utanför grindarna på San Quentin för vallöften till pressen och en grupp supportrar att om de blev valda så skulle de skynda på avrättningsprocessen, och naturligtvis, ha hårdare tag mot kriminalitet. När jag hör en politiker lova de här sakerna så får det mig att klia mig i huvudet av häpnad. Det visar två saker för mig. Ett, att politikerna aldrig varit i ett fängelse, förutom att stå utanför grindarna så nyhetsmedia kan ta foton av dom, vilket ska få oss tro att det ska bli hårdare tag vad gäller kriminaliteten för att de talar utanför fängelset. Den andra möjligheten är att de är så desperata att bli valda att de är villiga att handla med människors liv bara för att bli valda.

Sedan slutet på 60-talet eller tidiga 70-talet har politiker blivit hårdare mot kriminaliteten. Lagarna har blivit tuffare, domstolarna har gjort det svårare för svaranden att försvara sig själv (om de inte har mycket pengar) och fängelserna har blivit hårdare. Men, med all denna tuffhet, så har kriminaliteten blivit värre och värre. Så om det har blivit strängare överallt, så har kriminaliteten ökat i direkt relation till de tuffa kampanjerna. En logisk person ser att även om politikerna gör som allmänheten vill, så löser det inga problem. Det verkar som om hämnd och straff är viktigare än att försöka rehabilitera en person så att han inte kommer tillbaka till fängelset när han väl kommit ut.
En slogan som fastnar som tre strikes och du är ute, verkar få mer stöd än iden att, när en person skickas i fängelse, låt oss jobba med dem så att det inte blir en andra eller tredje strike.

Det verkar som om allmänheten blir förbannad när en person kommer ut ur fängelset och begår fler brott… i många fall, ett mycket våldsamt och hemskt dåd som chockerar folk. Folk börjar skrika om längre strafftider och tuffare fängelsetider, men de ignorerar det faktum att personen precis gått igenom fängelsesystemet, så varför gjordes inget med honom för att försäkra sig om att han när han kom ut skulle leva ett produktivt och lagligt liv?

Jag kan inte hjälpa att jag undrar hur många av er, som läser det här, skulle bli om, ni av någon orsak skulle hamna i fängelse för att göra en tid. I det här klimatet som är hårt mot kriminalitet, så är det inte en så fruktansvärd tanke som du tror. Hur många av er har gjort saker i det förflutna som, när ni ser tillbaka, du skakar på huvudet åt och undrar vad i helvete du tänkte på när du gjorde det? Nå, det är många, många människor som sitter här i fängelserna som gjorde samma sak,, bara det att de åkte fast och hamnade här, i fängelset. De är vanligen bra människor som bara gjorde någonting dumt och de tänkte inte efter innan de gjorde det.

Försök nu fantisera om hur du skulle bli om du satt i fängelse där miljön var totalt främmande till allt då någonsin sett. En plats där våld inte är nånting du ser på TV, utan ett sätt att leva som du ser varje dag i verkligheten. En plats där du sakta, dag efter dag, förlorar en del av hur du var som person och som en mänsklig varelse. Var kan man reparera det? Jag tycker inte det är svårt att lista ut. När du tillbringat några år i en värld där du förlorar en bit av din själ varje dag och det ersätts med en instinkt att överleva och för att göra det, måste bli härdad mot våld och att vara medkännande är att vara vek och få andra att tycka att du är ett lätt offer. Du förvandlas till nånting bra mycket värre än vad du var när skickades hit.

Hur många av er skulle vilja ha någon, som just kommit ut efter år i en miljö som detta, boende granne med dig? När allt kommer omkring, den person som kommer ut från fängelset är en produkt av det du valt…. ett strängare rättvisesystem, så jag inbillar mig att du skulle vilja se vad det är som ditt system skapat.
Eller det kanske skulle bli befullmäktigat att när en person kommer ut, så ska de bo granne med åklagare, poliser, domare och politiker som alla haft del i att personen ifråga hamnat i fängelse för x antal år. När allt kommer omkring så borde de vara ivriga att umgås med produkten av sin möda. Jag är villig att slå vad om att, om detta skulle hända, så skulle du få se attitydförändringar så snabbt att det skulle få ditt huvud att snurra och kanske skulle du få se riktiga problemlösningar, istället för den vanliga underblåsningen du ser nu.

En annan tanke jag haft är, att folk som har en signifikant roll i lagar och fängelser skulle bli tvingade att vistas minst en vecka var tredje månad inne i ett fängelse. På det sättet skulle de förstå vad de verkliga problemen var. Naturligtvis får du aldrig se det hända. Det är lättare att få röster genom att spela på folks rädsla, ilska och hat, hellre än att försöka finna en verklig och praktisk lösning till problemen. Jag vet att nästan varje människa som sitter i fängelse inte vill tillbaka, men de måste få hjälp. Rehabilitering kanske ses som en lyx till du ser vad det kostar samhället att inte göra det.

Det är allt jag har att säga den här gången, jag förväntar mig inte att ni skall hålla med om vad jag säger, men tänk på det. När allt kommer omkring, när du skickar en person till en plats där de förlorar sin självrespekt och respekt för andra, tror du då de kommer ha respekt för dig och din egendom?

Senare
Dean