28 maj 2008
Kolumn 45
Jag läste en tidningsartikel nyligen. Den handlade om USA:s
fängelsebefolkning och man hajar verkligen till när man ser den statistik som
citeras i denna artikel. Artikelns titel är ”Amerika världsledande i intagna”
och den är skriven av Adam Liptak på New York Times (april 2008).
Det stod i
artikeln att USA har 5% av världens befolkning och ända finns här nästan en
fjärdedel av världens fångar. Vidare står det att många fångar i Amerika är
inlåsta för brott som inte skulle ge fängelse i andra länder. Fångar i Amerika
är också inlåsta mycket längre än fångar i andra länder, för samma brott.
Jag nämner dessa fakta eftersom det är ekonomisk kris i Kalifornien och
politikerna skär ner på budgeten för grundläggande behov i skolorna. De drar
inte ner på extravaganserna, utan på de grundläggande behoven som böcker, och
lärare har till och med förlorat jobbet.
Å andra sidan så fortsätter
fängelsepopulationen att växa. För ett par månader sedan såg jag ett
nyhetsinslag om guvernören (Arnie, alltså), som undersöker möjligheten att
släppa över 20 000 fångar från kaliforniska fängelser. Nyhetsinslaget nämnde
inte att det skulle vara lågriskfångar som i de flesta fall bara har några
månader kvar av sitt straff. Det enda som nyhetskanalen poängterade var att
guvernören undersöker möjligheten att släppa över 20 000 fångar för att dra ner
på kostnaden i delstatens budget. De flesta fångar som skulle kunna bli föremål
för ett frisläppande skulle inte ens sitta i fängelse i andra länder, för
motsvarande brott. Den oansvariga TV-kanalen verkade mest intresserad av att
skrämma folk och struntade i essensen i historien.
Jag tittade på ett
samhällsprogram nyligen. Där sades att ett förtida frisläppande av fångar inte
skulle kunna ske på grund av att olika intressegrupper (Prison Guards’ Union =
den fackliga organisationen för kriminalvårdare samt Victims’ Rights Group =
grupp för brottsoffers rättigheter) pressar guvernören att inte släppa några
fångar.
Man kan ju inte låta bli att undra att om det finns över 20 000
fångar som skulle kunna komma i fråga för att bli frisläppta i förtid för att
deras brott inte var så allvarliga, varför sitter de i fängelse överhuvudtaget?
Det är obegripligt att politikerna hellre håller folk inlåsta och drar ner på
budgeten för skolan och dess elever. I går kväll såg jag ett nyhetsinslag om hur
föräldrar i ett av de fattigare områdena organiserade insamlingar för att
försöka få ihop pengar till sin skola. Pengar till att bekosta de grundläggande
behoven, inte till något som skulle kunna betraktas som extravaganser. Det
verkar som om när det handlar om amerikanska, och i synnerhet kaliforniska,
fängelser, så har det blivit ett fall där svansen viftar på hunden (jfr
uttrycket ”Wag the Dog” från filmen med samma namn).
Ett par intressegrupper
lobbar för att det ska avsättas medel till fängelserna, snarare än att
finansiera skolverksamheten. Jag antar att skolbarnen alltid kan växa upp och
bli brottslingar eftersom de inte får en tillräckligt bra utbildning för att
åstadkomma något annat i livet. Snacka om att såga av den gren man sitter på.
Det är viktigt att du talar om för politikerna vad ni tycker om en sådan här
sak. Om du vill att pengarna går till fängelserna, tala om det för politikerna.
Om du tycker att det är viktigare med finansiering av skolorna, tala om det
också.
Det var det jag hade att säga denna gången. Ta dig en titt på forumet
på sajten. Skicka gärna in ett eget inlägg, så kanske det hamnar där också. Du
kan också skriva till mig via snigelpost. Min adress finns här på sajten. Sköt
om er.
Dean Carter
p.o. Box C-97919
San Quentin Prison
San Quentin, California 94974
PS
Strax efter att jag skrev detta beordrade rätten
den kaliforniska nämnden för kriminalvård och rehabilitering att släppa minst
40.000 fångar för att minska överbeläggningen i fängelserna. Staten Kalifornien
kan antingen gå med på detta eller så kan de försöka överklaga i
rättsinstanserna. Nämnden beordrade inte denna frigivning för att spara pengar,
utan för att bekämpa de hemska förhållandena i fängelserna, som t ex bristen på
hälso- och sjukvård och överbeläggningar.
|