15 januari 2001

Kolumn 29

Det är Martin Luther King-helg och jag tyckte jag skulle skriva lite. Jag talade med någon (här inne) om Martin Luther King och allt han utförde innan han blev lönnmördad. Medan vi pratade så kom vi in på hur det var för bara 50 år sedan då diskriminering och rasism var en del av livet i Amerika. Hur den stora delen av det vita Amerika, då, tyckte det var normalt och inte fann något konstigt i det, faktiskt så såg de det inte som fel. En av frågorna vi ställde var att varför är det numera så svårt att hitta folk från den civilrättsliga generationen som vill erkänna att de stödde segregation och rasism, antingen filosofiskt eller genom att inte säga någonting eller låta det bli känt att de tyckte det var fel. När allt kommer omkring så finns det samtycke genom tystnad.
Sedan den generationen nu är i den åldern så de har barnbarn, så undrade vi vid den generationen säger till sina barnbarn, deras del i att slås för jämlikhet. Lite cyniskt, så sa jag att de troligen säger till sina barnbarn att de marscherade och protesterade och krävde ändring. Kanske är det inte rättvist, men jag tror att de flesta av de här människorna aldrig skulle erkänna att de stödde rasism och diskriminering då, eller ännu värre, genom likgiltighet och gjorde ingenting alls.

När jag pratat med den här killen, så satt jag och tänkte på vårt samtal och kunde inte låta bli att undra om dagens generation. Vad kommer de att säga till sina barnbarn om 50 år, när frågan om dödsstraffet kommer upp och de blir tillfrågade vad de gjorde för att försöka stoppa det. Jag säger det här därför jag är säker på att om 50 år så finns det inget dödsstraff i USA och folk kommer att se på dödsstraff då, på samma sätt som folk idag ser hur folk stödde segregation och rasism för 50 år sedan. Men att stödja det, jag menar antingen genom likgiltighet och overksamhet, eller genom mer uppenbara vägar. Jag misstänker att när ditt barnbarn sitter i ditt knä och frågar vad du gjorde för att slåss mot dödsstraffet, så säger du att du slogs mot det och hur du kände att det var en hemsk sak som våra myndigheter gjorde. Men jag undrar om ditt barnbarn skulle ha samma känslor för mormor och morfar om de kunde se inuti dig och se sanningen.

För ett tag sedan så fick jag ett brev från någon och de frågade varför jag aldrig skrev om att rasismen är en så stor del av dödsstraffet och hur svarta dömdes till döden mycket mer. Jag var inte säker på hur jag skulle besvara den frågan. Jag är inte svart, men jag ser skillnaden i dömandet av minoriteter, när det kommer till dödsstraff. Det är inte bara svarta, utan de flesta minoriteter som blir dömda till döden. Jag antar att jag aldrig talar om det eftersom jag antog att det är en allmän vetskap att rasen på en person spelar roll när de blir dömda till döden. Jag är inte säker på vad den rasistiska uppdelningen är på raser i Dödslängan, här i Kalifornien, men jag om jag minns rätt så är det omkring 55% av Dödslängan som är av minoriteter.Jag tycker det är en ganska klar indikation om att rasism fortfarande finns i Amerika.
Det är inte bara i dödsstraffet man kan se rasism i rättvisesystemet. Det är vanligt genom hela spektrat i det rättvisesystemet vad gäller kriminalitet. Det går långt bortom brott och har sitt upphov i hur samhället är strukturerat. De som 'Har' och de som 'inte har'. Jag har inga som helst tvivel om att med Bush som president, under de nästa 4 åren, kommer 'de som har' ha mycket mer och 'de som inte har' kommre ha mycket mindre. Som ett resultat, så kommer du se en ökning av kriminaliteten och det kommer bli fler människor som blir skickade i fängelse. Det nya konservativa deltagandet i arbete.

En vän frågade varför G. W. Bush kan bli arresterad, använda droger och ha alkoholproblem, men när han säger att det var bara för att han var ung, så är det okej och att han förväntar sig att folk ska ursäkta honom och överse med hans förflutna. Hur som helst, när Bush har en chans att förlåta och förstå nån annans ungdomliga aktiviteter, så är han intolerant och sänder dem till fängelse för långa perioder. Det är inte bara Bush som har den attityden. Det verkar som om det är vanligt hos de flesta politiker. Det är väldigt hyckleri av många av dem som har ett förflutet som droganvändare och drickande och leva rövare. Hur som helst, nu när de är politiker så anser de att alla andra skall låsas in för sånt här.

Under det senaste valet så gick en lag igenom i Kalifornien, kallad Prop 36. Det är en lag som kräver behandling för icke-våldsamma drog brottslingar, istället för att skicka dem i fängelse. Det är många politiker som inte stödjer den här lagen. De tycker att alla brottslingar med droger skulle skickas i fängelse i stället. Jag har försökt följa processen av det här och jag får känslan att några politiker försöker göra något så att den här behandlingslagen falerar. Det är ett problem med fonder och kort om pengar för att driva de här programmen. Som ett resultat så får inte de här brottslingarna adekvat behandling. Jag har en känsla av att detta blir en av de saker där dåliga tillgångar gör att det inte fungerar. Politikerna kan sedan gå ut till allmänheten och säga att, 'det här var en dålig idé och det fungerar inte, så vi måste gå tillbaka och skicka drog-brottslingar i fängelse'. Jag hoppas jag har fel, men det verkar gå den vägen, men tiden kommer att visa. Det ironiska är, fonderna till de här drogbehandlingsprogrammen kostar skattebetalarna mycket mindre än att skicka samma person till fängelset. Så pengarna man sparar till att inte skicka folk i fängelse kan användas för att investeras i de här programmen. Fängelser har inte mer än symboliska drogbehandlingsprogram. Du kan se bevis på det på nån som Robert Downey Jr and den hjälp han får för sina drogproblem, under sin vistelse i fängelset.

Proposition 36 är en bra idé och kan bli framgångsrik om den genomförs på ett sätt för att fungera. Men det finns behov för alternativ till fängelset för människor som är arresterade för andra brott förutom droger. De senaste 30 åren så har systemet fokuserat på bestraffning, med inget fokus på behandling. Som ett resultat så är de nu fler människor i amerikanska fängellser än i något annat land i världen. Efter 30 år av misslyckanden så är det dags att pröva andra alternativ än fängelser. Det är oturligt att så många politiker är låsta till den här mentaliteten där de känner att de måste ta i hårdhandskarna mot kriminaliteten. Det verkar vara rädda att försöka sig på något nytt i rädsla av att bli uppfattade som mjukisar och pjoska med kriminella. Jag läste nån stans att definitionen på vansinne är att försöka nånting igen och igen och igen även om det misslyckas. Jag vet inte vad de säger exakt, men det är stommen i det hela. Kanske är det dags att sätta in något sunt i systemet och försöka andra vägar för att lösa problemen och sätta stopp på den nuvarande rundgången av misslyckanden i rättvisesystemet.

Okej, jag försvinner för den här gången och hoppas jag är tillbaka snart. Ta hand om er.

Fred,
Dean