28-11-2008
Kolumn 46
Det finns många saker i ett fängelse som får en att klia sig i huvudet medan du
försöker begripa dig på dem. Här har vi ett exempel som jag kallar
”Tusendollarskornas odyssé”. Inga namn nämnda, men jag har personlig erfarenhet
av vad jag ska berätta nu.
I mars behövde en fånge nya skor. Både
träningsskor och fängelsekängor. De flesta fångar får lov att köpa träningsskor
från en godkänd återförsäljare utanför murarna. Fängelsesystemet sparar mycket
pengar på detta och fångarna kan få tag i bättre träningsskor än dem som
fängelset tillhandahåller för motion. Fängelsekängorna tillverkas i ett
skomakeri i ett annat fängelse. Fången har stora fötter och fängelsesystemet
hade inga skor som passade hans fötter. Skorna som han hade hade ramlat isär och
han hade aldrig fått fängelseskor förut.
När något behövs som går utöver det
vanliga i fängelset (i det här fallet extra stora skor), måste fången få okej
från läkaren. Först måste man boka tid med sköterskan. Hon lyssnar på ditt
problem och sedan bokar hon tid hos allmänläkaren. Om läkaren håller med om du
behöver hjälp, så remitterar han dig till en lämplig specialist. När det gäller
extra stora skor, så är det en ortoped som måste ge sitt godkännande. Med
intyget från läkaren, sattes pappersexercisen i gång på fängelset för att
rekvirera skor/kängor.
Under tiden var fången tvungen att använda
duschsandaler eller tofflor. Det gick inte att motionera i sandalerna eller
tofflorna, eftersom fångens fötter hade blivit skadade av för trånga skor.
Eftersom han inte kunde motionera, la fången på sig, vilket ledde till andra
hälsoproblem. Han blev tvungen att besöka läkaren och annan sjukvårdspersonal
regelbundet. Han fick ta tester för att undersöka orsaken till de hälsoproblem
som nu var uppenbara. Som jämförelse kan nämnas, att fången bara hade träffat
sjukvårdspersonal mindre än tio gånger under de senaste 15 – 20 åren.
Efter
ett halvår fick fången äntligen de specialbeställda fängelsetillverkade skorna
och det har hjälpt hans fötter väldigt mycket. Vad gäller träningsskorna, så har
fortfarande inte gått att få dem. Varenda gång ett försök har gjorts att få
ordern godkänd, så har fängelset behövt ytterligare godkännande, så den
historien pågår fortfarande. T ex, en återförsäljare som fängelset sa skulle
kunna leverera skorna hade inte träningsskor i tillräckligt stor storlek. Den
här prövningen att försöka få tag på ett par skor borde bara ha tagit ett par
veckor och med bara ett par fängelseanställda inblandade.
I skrivande stund
har det tagit ungefär åtta månader (och klockan tickar fortfarande) med ett otal
personer inblandade både i fängelsets sjukvårdsteam och inom administrationen.
Jag har ingen aning om hur mycket det här har kostat fängelset och debaclet
pågår fortfarande. Det har gått från obegripligt och löjligt till absurt.
Jag vet att det här exemplet inte är det enda. Man kan se sådant här hända
inom många aspekter av fängelselivet. Det är som om systemet inte kan släppa
igenom sunt förnuft och praktiska lösningar utan hindras av byråkrati. Systemet
verkar viktigare än resultat.
Sköt om er,
Dean Carter
p.o. box C-97919
San Quentin Prison
San Quentin, California 94974
