20 juli 2000

Kolumn 27

Häromdagen så fick jag ett brev från någon som nämnde att han sett ett reportage på TV angående en man som blev avrättad (se brevsektionen) och talade om hur chockerad han var över offrets familjs beteende. Det fick mig att tänka på några samtal jag haft med varierande människor om ämnet 'avsluta' för offrens familjer, när en människa i dödslängan är avrättad. Jag ville tala om avslutande och rikta några tankar jag har angående ämnet.

Först av allt, jag har problem vad gäller hur ordet avslutande används, när folk talar om dödsstraff. Enligt min mening så används dessa fraser av för-dödsstraff-folket (såväl som nyhetsmedia) som en sorts hymn som inte har någon mening, men som används som en knapp som de trycker på för att få känslomässig respons hos folk. Under åren, så har jag haft chansen att studera och läsa juridisk litteratur och mål som är lag-relaterade till dödsstraff. Jag har aldrig nånsin sett ordet 'avslutande' nämnas i texter av någon som helst lagbok jag läst. Ändå, vanligen när du ser en åklagare eller för-dödsstraff-förkämpe diskutera dödsstraffet, så använder de nästan alltid ordet Rättvisa i samma mening, som om de två var relaterade på något sätt. Det verkar för mig som om avslutande har blivit ett ord som verkligen menas revansch, och sist jag tittade efter, så är revansch inte nämnt i någon av lagböckerna som jag haft möjlighet att läsa heller.

Jag har skrivit förut, om hur åklagare och polis använder offrens familjer för att försvara dödsstraffet, så jag behöver inte gå in på det igen, men det har blivit ett väldigt effektivt och verksamt förbund vilket har lyckats skörda många politiska influenser genom åren. Du kan se effekten av det varenda gång det är valår. Alla dessa politiker verkar försöka överträffa varandra hur hårda de är vad gäller kriminalitet. Några av de idiotiska idéerna som de föreslår som lösning att slåss mot kriminalitet är skrattretande, om det inte gällde livet för så många människor.

När jag nu sagt det, så skulle jag vilja tala om en annan grupp av offrens familjer som du inte hör om så ofta. Det är en grupp av familjer som har lidit lika stora förluster som någon av de för-dödsstraff-familjerna har, ändå slåss de här familjerna mot dödsstraffet och talar emot att myndigheterna själva tar liv. Det är en organisation som dessa familjer startat som kallas " 'Mord-offer-familjer för försoning'. Första gången jag hörde talas om den här organisationen var när jag lärt känna en kille här i Dödslängan. En dag när jag var i besöksrummet med ett besök, så presenterade han mig för en kvinna som kommit för att besöka honom. Jag var lite distraherad på grund av mitt eget besök, men senare fick vi en chans att pratas vid igen. Den här mannen berättade för mig att den här kvinnan var modern till den person som han var fälld för att ha dödat. Jag var chockad när han talade om detta och jag frågade varför hon kommer hit för att besöka honom. Han sa att hon var med i den här gruppen 'Mord-offer-familjer för försoning' (MVFR) och att hon var en stark anti-dödsstraff förkämpe. Hon, och andra i hennes organisation, reste över hela USA (och till andra länder) för att berätta om sina erfarenheter och arbete för att avskaffa dödsstraffet.

Efter att ha hört om den här gruppen så försökte jag lära mig mer om dem. Jag har blivit imponerad av vad jag sett och har en enorm respekt och empati för dom. Å andra sidan, jag har också observerat de för-dödsstraff familjerna. Kontrasterna mellan dem och försonings-familjerna är ganska anmärkningsvärda. För-dödsstraff familjerna verkar vara uppfyllda av hat och ilska, medan MVFR-familjerna verkar vara lugna och i ro med sig själva. Det är verkligen en häpnadsväckande skillnad.

Jag tycker att den uppenbara lösningen är förlåtelse och att gå vidare med livet så kommer du så nära avslutning som det är möjligt i en hemsk situation, men när hat och ilska tär inuti så kan du inte få helande och avslutande som är så viktigt.

När jag nu är inne på ämnet offer och familjer, så vill jag tala om en annan grupp av familjer som också är offer. De glömda offren. Detta är familjer, vänner och kära av dem som blivit dödade av myndigheterna. Dödscellsfångarnas familjer har inte gjort något fel, ändå så lider de också en förlust av någon de älskar. Inte bara förlorar de nån de älskar, de är också föremål för hat och ilska från offrens-rätt-grupper. De måste också möta det fängelsesystem som behandlar dem som andra klass människor eftersom de har en kär person som sitter i Dödslängan. Jag har sett ansikten av de kära vars anhörig skall bli avrättad och jag vet att deras smärta är lika djup och hemsk som vilken annan familj som förlorat nån de håller kär. Inte bara lider de av förlusten av en kär anhörig, utan i många fall måste de stå hjälplösa och se skräcken när deras kära blir dödad. Jag kan inte hjälpa att undra hur dessa människor skall kunna hitta en avslutning. Det är allt jag har att säga i det ämnet, så jag går över till annat.

En av de frågor folk undrar över ganska ofta är hur de kan hjälpa till i en strid mot dödsstraffet. Det finns många länkar på den här siten som kan hjälpa till andra varierande websidor vilka är aktivt involverade i striden mot dödsstraffet. Kolla in de sidorna om du kan. Och i de flesta samhällen så finns det aktivistgrupper som du kan bli involverad i. De jag kommer att tänka på just nu är 'Abolition Now' och 'Amnesty International'. Här i Kalifornien kan du gå med i 'Death Penalty Focus', vilka har grupper här och där i staten. Det finns också grupper som är aktiva i en reform av Fängelser och rättvisesystemet (Prisons and the legal system), så du kan gå med i dessa grupperna också. Det finns en grupp som kallas 'The Prison Reform Unity Project' och det är en nationsvid grupp. Jag har inte adressen till dem men URL är http://www.prup.us, eller så kan du ringa till det här numret I Californien och fråga dem om de kan visa till en grupp där du bor. Numret är 415-789-3863. Det här numret är också ett nummer som är för 'The campaign to end the Death Penalty' (en kampanj att avsluta dödsstraffet, övers anm). Du kan få mer information om det på det här numret.
Jag skulle också vilja föreslå att du skriver brev till din senator och kongressman. De kommer troligen inte att uppmärksamma dig, men du kan alltid visa var du står när det blir tid att rösta.

Jag skulle vilja tacka dem av er som har tagit er tid att skriva era kommentarer och era ställningstaganden, och de meddelanden ni skickat. Min vanliga postadress finns på den här websidan så du kan skriva via snigelposten. Jag sticker för denna gången.

Fred,
Dean