06-06-1995

Kolumn 2

Hej.
Jag vill börja med en snabb förklaring beträffande den sista delen jag skrev. Någon bad mig definiera vad jag menade med 'normal'. Jag antar att i mitt perspektiv är normal annorlunda än vad ni därute tycker. Normal, för mig, är någon som bara vill bli lämnad i fred och sköter sitt eget, och du kan vända dem ryggen utan att oroa dig för att bli huggen. De stör ingen annan utom när de vill bli störda, och de gör vad de behöver göra för att lösa sina egna problem. Nog om det nu.

Jag vill tala om hur det var att komma till dödslängan, så i det här stycket vill jag börja med att beskriva den psykiska delen av San Quentin och senare ska jag gå in på livet här i detalj. Jag vill använda de nästa styckena för att beskriva hur det är och processen för att komma till den punkt jag är nu. Till hjälp, är det ett nytt foto av San Quentin bifogat på den här sidan. Det är linjer dragna för att peka ut de relevanta delarna som jag tänker tala om. Förhoppningsvis hjälper det er för att få grepp om vad jag talar om.

De flesta killarna transporteras till dödslängan av statsfängelserna där de gick till rättegång och blev dömda. När min fångbuss körde upp på framsidan, kände jag flera saker: nyfikenhet, fruktan, ilska och en enorm spänning. Jag kommer ihåg två saker som rusade genom min huvud. Jag misstänker att det var mitt undermedvetna pladder under den stress jag kände. En sak som rusade runt var en omskrivning av en strof ur 'Trollkarlen från Oz', 'Du är långt hemifrån nu, Toto!' Och det alternerade med att jag bannade mig själv för röran jag försatt mig själv i.

När jag gick genom grindarna och trädde in i det inre fängelset, kände jag håret i nacken stå upp och jag kände en kyla djupt inom mig som inte kom från vädret. Jag kände det som om jag tagit ett steg hundra år tillbaka i tiden. Det var verkligen en kuslig känsla.

Men jag hade inte tid att uppehålla mig vid det därför allt gick alltför fort. Jag togs till R & R (Reception and Release) för att gå igenom processen i fängelset. Här blev jag fotograferad och fingeravtryck togs, försedd med filtar och fängelsekläder. När detta var gjort, kom två vakter för att eskortera med till Adjustment Center (Regleringscentret, övers anm), eller A/C. Det är här alla dödscellernas fångar placeras när de först kommer. De stannar här tills de kan träffa Klassifikationskommittén och bestämmer i vilken del av dödslängan de skall placera dig.

Det finns tre ställen i San Quentin där det finns en dödslänga (eller Dömda). A/C är var alla hamnar först och kanske möjligtvis måste stanna. Den andra delen är Norra Seg. Det är den riktiga dödslängan och rymmer ungefär 35 dömda. Folket som är placerade här är såna som inte har några beteendeproblem i fängelset. Det är här gaskammaren finns. Sen är det Dömda längan III. Den är lokaliserad i Östra Blocket och där är ungefär 250 dömda fångar här. Östra blocket på insidan är väldigt lik en av de där gamla Zeppelinarnas hängare. En jättestor grotta, inringad av vapenräls där vakterna går fram och tillbaka beväpnade med kulsprutor och en revolver.

I centret av denna jättestora grotta finns ett cell block som har 5 däck av celler och en sjätte våning som används som lager och andra varierande funktioner för cellblocket. På sjösidan på det här cellblocket hyser man internerna och på andra sidan hyser man problemkillarna.
Där finns killar som har kommit i trubbel ute i huvudfängelset eller killar med allvarliga mentala problem och behöver ha noggrann övervakning på sig.

Efter att ha blivit systematiserad genom R&R, blev jag eskorterad till A/C där jag gick igenom systemet en gång till. Det bestod av att vakterna tog alla mina personliga ägodelar förutom en blyertsstump, några sidor papper och några frimärkskuvert. Jag fick också behålla min kam, tvål och de gav mig lite tandkräm. De gav mig en tandborste med största delen av handtaget avskuren. Vakterna petar in dig i en bur så fort du kommer in i byggnaden och du får klä av dig alla kläder som de kör genom en röntgenapparat. Sen söker de igenom hela kroppen, håret, inuti öronen, i din mun, under fötterna, under pungen, och sen säjer de att du skall böja dig och ler…, vilket är böjning av kroppen så de kan kika i din rumpa. När det är klart, sätter de på dig handfängsel och tar dig ut ur buren och kör en metalldetektor över hela kroppen. När det är klart så går du in i buren för att klä på dig.

När du blivit ett med systemet i A/C, så tilldelas du en cell. Det är en dömd man per cell. I A/C är det tre våningar med 30-35 celler på varje våning. Två vakter eskorterar dig till din cell och när du väl kommer till cellen, ställer du dig framför cellen och vakten skriker 'Öppna cell!' och där kommer ett plötsligt whoosh när din celldörr öppnas. Det låter som bromsarna på en stor truck därför att de öppnas och stängs med tryckluft. När du väl är inne i cellen, skriker vakten att stänga dörren och det gör ett annat whoosh och slår den igen med ett ljudligt bang. Sen öppnar vakten luckan (genom vilken dina måltider kommer igenom) och tar bort dina handfängsel.

Inuti cellen är det ett rostfritt handfat och en toalett och en säng som är gjord av en metallskiva och överdragen med en madrass som är 3 cm tjock. Detta är din säng. På väggen ovanför sängen finns en naken lampa som kastar ner ett dimmigt ljus. Där finns också en glidande panel på bakre väggen som vakterna kan öppna och titta genom. Där framme finns galler vilka är täckta med så fina maskor att du precis kan sticka en penna genom dem. Jag skall tala om detta i ett annat stycke.

Du stannar här i din cell, och får bara komma ut för en stund (8 minuter eller så) för att duscha. Efter några dagar och oftast inom högst en vecka, får du komma in till Classifikationskommittén och de går igenom din akt och bestämmer var de skall placera dig. Jag kommer gå igenom det nästa gång, men nu måste jag sluta för denna gång.

Frid
Dean