1 juni 1998

Kolumn 16

Det var ett tag sedan jag skrev någonting. Ledsen för det. Jag tänkte jag skulle prata om rättvise-systemet den här gången. Jag har varit på ämnet förut och blivit anklagad för att smita ifrån att tala om Dödslängan. Jag antar att Dödslängan kan vara mer intressant att läsa om, men du måste gå igenom rättvise-systemet för att komma till Dödslängan, så det är bara logiskt att prata om det. Dessutom, i första början sa jag att jag skulle prata om det juridiska systemet. Du kanske inte tror att det lagliga eller kriminella rättvise-systemet är av intresse för dig, men arresterna och fängelserna är fulla av folk som trodde samma sak. Nu sitter dom i en cell, kliar sig i huvudet och undrar vad i helvete som hände. När allt kommer omkring, sånt här förväntas hända andra, inte dom. Det är nånting som väldigt lätt kan beröra dig, eller någon du bryr dig om, så det är bra att vara medveten om vad som händer.

Jag ska försöka vara objektiv i vad jag säger, men eftersom jag kommer att skriva om saker som jag sett och haft erfarenhet av när jag själv gått igenom systemet, så kommer det inte bli lätt att alltid vara objektiv, så ursäkta mig i förhand för eventuella felsteg jag gör. Det är inte min intention att orera och rasa över hur orättvist systemet är och jag kommer låta er själva dra era slutsatser. Kanske kommer ni lära er nånting och jag hoppas verkligen att ni aldrig behöver ta itu med lagen personligen.

En dödsstraff-rättegång är annorlunda än en vanlig rättegång vad gäller mycket, men processen är nästan densamma. Processen varierar från stat till stat, men det är fler likheter än skillnader. Spelar ingen roll vilken stat du är i, om du nånsin blir arresterad och måste ta itu med det juridiska systemet, tala aldrig om för någon för vad du blivit arresterad för. Om polisen vill att du ska tala med dom, 'bara för att klargöra en del saker' (som de brukar säga), prata inte med dem förutom för att säga att du bara tänker prata med dem om du har en advokat närvarande. Polisen kommer försöka få dig att känna dig som en idiot för att du vill ha en advokat närvarande 'bara för att klargöra några saker'. Men polisen frågar inte ut dig för att hjälpa dig. De kan försöka skrämma dig, de kanske försöker lura dig till att säga saker och de kan även använda våld för att försöka få dig att säga de vad de vill höra. Säg ingenting förrän du har en advokat närvarande. Det är det enda skydd som du har och det är bäst att du använder det. Ett av de största misstagen som folk gör, är att tro att om de är samarbetsvilliga, kommer myndigheterna att försöka hjälpa dig att förklara dig oskyldig. Nå, du är inte där och blir utfrågad för att de vill bevisa att du är oskyldig. Om du är oskyldig så är det ännu mer i ditt intresse att hålla tyst. Om du är skyldig, så gissar jag att det är ännu mer i ditt intresse att ha en advokat där för att representera dig.
När du är arresterad, så sätter de dig i ett länsfängelse. Fängelset är mer en sorts arrest. Ett fängelse är dit du skickas när du blivit dömd för vad det nu är du blivit arresterad för. När du kommer till länsfängelset, så gör de allt, fingeravtryck, urinprov och allt det där.

När du är satt i länsfängelset hamnar du i en sorts sovsal. Här är var du kommer vara till du kommer till rättegång. Länsfängelser är alltid överbefolkade och du får antagligen sova på golvet tills du kan få en säng. Det är vanligt att få se slagsmål för en säng som blivit ledig. När du väl kommit in i länsfängelset så sitter du och väntar till du får komma till domstolen för din första framträdande och du blir formellt anklagelse för vad de arresterat dig för. Det är nu som domstolen sätter din borgen och talar om hur mycket pengar du måste betala för att få stanna ute ur länsfängelset innan du ska upp i rätten, om du har råd med det (de flesta människor har inte råd att betala borgen).
Domstolen vill veta om du kan betala för en advokat och de kommer fråga dig om din ekonomi, men även för att se om du har värdefull egendom som de kan ta som betalning för att ha en jurist som representerar dig. Då de flesta tilltalaade är vad man kallar 'behövande tilltalade' kommer domstolen tilldela dig en jurist som representerar dig. Sedan bestämmer man nästa rättegångsdatum och så skickas du tillbaka till länsfängelset för att vänta på ditt nästa domstolsframträdande.

När du väntar i länsfängelset skall du göra allt du kan för att förbereda dig för ditt eget försvar. Vänta inte på att din advokat skall komma och träffa dig, därför du kommer troligen inte träffa dem förrän nästa gång du går till domstolen, om du inte har ett mer allvarligt mål och en advokat som är speciellt tilldelad ditt mål. (I motsats till tjänstgörande advokater som jobbar dag till dag-mål i domstolen). Chanserna är att du kommer ha tre eller fyra olika advokater som representerar dig innan du påbörjar rättegången, sen kort innan du ska påbörja din rättegång, så utses en speciell jurist som är tilldelad att representera dig under din rättegång.

I länsfängelset, är det en sak som du måste vara mycket försiktig med, är folk som verkar vara överdrivet intresserad av dig, eller i ditt mål. Vissa människor tittar alltid efter en väg ut och skulle förråda sin egen mor för att komma ut. (Det verkar som om, att vara en tjallare har blivit ett sätt i vår tid. Folk förråder vem som helst för vilken orsak som helst som de rättfärdigar i sitt sinne). Dessa människor försöker att få dig att tala om dig själv och om ditt mål. Sen kommer de gå till en åklagare och påtala att du sagt allt om ditt mål och erbjuder sig att vittna mot dig i domstolen, om åklagaren vill göra upp med dem. Det är dock vanligen i de mer allvarliga målen det här händer. Polisen och åklagaren använder också sina tjallare. De arrangerar för en tjallare att placeras nära dig i fängelset, eller kommer till rättegång samtidigt med dig. Dessa tjallare behöver inte ens tala med dig, de sätts bredvid dig för en kort stund och har blivit tillsagd vad han ska säga, och han är försedd med nödvändig information att vittna i rätten. De ställer sig i vittnesbåset och vittnar under ed att du sagt dem ditt och datt om ditt mål, när du i realiteten aldrig ens talat till personen innan. Det har inte hänt mig, men det har försökts. Jag visste vilka de (tjallarna) var och fick dem att skriva under ett papper som sa att jag aldrig diskuterat mitt mål med dem. Jag har sett det hända andra, men jag ska tala om det senare.

Jag ska sluta här för den här gången och hoppas vara tillbaka snart för att prata med er lite mer. Tack för er tid och ta hand om er.

Senare
Dean