3 augusti 2004

Kolumn 39

Ja, jag är kvar fortfarande, och jag skriver fortfarande. Jag har inte skrivit på ett tag, eftersom jag inte tyckte att jag hade någonting att säga. Jag vill inte skriva bara för att fylla utrymmet, så jag föredrar att vänta tills jag har något relevant att prata om. Jag hoppas att jag har något intressant att prata om även den här gången.

Jag har försökt att följa med i skandalen angående övergreppen i irakiska fängelser så gott jag har kunnat, och jag har lagt märke till några saker som är intressanta för mig. Jag blev inte det minsta förvånad när jag såg den här historien på nyheterna första gången. Jag antar att det förekommer övergrepp i fängelser i de flesta länder, på en eller annan nivå, men det verkar som om det som skulle betraktas som övergrepp i resten av världen, har blivit rutin i amerikanska fängelser och häkten. Övergreppen i fängelser och häkten i USA kanske inte är desamma som de som har förövats i Irak; omständigheterna är ju annorlunda, förstås. Men jag tror också att en del saker är liknande.

Jag hade också hoppats att medierna skulle ha tagit tillfället i akt och använt sig av fängelseskandalen i Irak som en förevändning för att ta upp övergrepp i amerikanska fängelser och häkten i USA, men det var bara en TV-kanal som ens nämnde denna aspekt. Om detta har diskuterats i någon annan kanal, så har jag missat det i så fall.

En intressant detalj angående övergreppen mot irakiska fångar är att en del av de personer som den amerikanska regeringen gav i uppdrag att leda fängelserna i Irak är före detta fängelsetjänstemän från USA. Enligt vad jag har hört, så har två av dessa personer som har anlitats för att administrera och leda fängelserna i Irak, varit inblandade i övergrepp i fängelser när de arbetade här i USA. En av dem hade t.o.m. bl.a. blivit utredd av justitiedepartementet angående hans inblandning när en intagen avled i fängelset (i Utah) som han ledde. P.g.a. sin tidigare historia kunde mannen inte få jobb i något fängelse här i USA, men han var uppenbarligen kvalificerad att leda ett fängelse för den amerikanska regeringen i Irak.

Några soldater med låg rank har blivit åtalade för övergreppen. Det är dem man ser på fotona när övergreppen sker. Enligt vad jag förstår, så har två soldater blivit fällda hittills. Jag tyckte också att det var intressant, men inte förvånande, att många av dessa vakter arbetar som fångvårdare och poliser här i USA. Jag misstänker att anledningen till att de begick dessa övergrepp är att de har gjort liknande saker (kanske i mindre skala) här i USA och att de inte tyckte att det var något fel med det de gjorde. De hävdar att de lydde order när de begick dessa övergrepp och jag tror dem, men det betyder ändå inte att de inte är ansvariga för sitt handlade.

De militära befälen och Bushadministrationen påstår allihopa att de inte var medvetna om övergreppen och att övergreppen skedde utan deras godkännande. Jag tror att det handlar om att de som är ytterst ansvariga försöker undandra sig skulden och lägga den på dem med låg rank, vilket är rätt avskyvärt. Jag misstänker att det som skedde i de irakiska fängelserna var känt och godkänt ända upp till Bush. Men Bush skulle så klart aldrig erkänna att han begått ett misstag, eller ta ansvar för sina handlingar om något fel har begåtts. Så naturligtvis tänker han låta några meniga ungdomar få skulden för vad han är ytterst ansvarig för.

Jag nämnde tidigare att jag hade sett ett inslag på TV-nyheterna om övergrepp i amerikanska fängelser och det var intressant vad som sades där. Det talades om sheriffen i Arizona, som är ökänd för att göra fruktansvärda saker mot de intagna i häktet i hans county (ung. län. Övers. anm.), och för att uppträda på TV och skryta över hur han förnedrar sina fångar. Han tvingar t.ex. män ta på sig rosa underkläder, och fångar får sova i tält när det är en bra bit över 40˚C ute. I TV-programmet nämndes också en sorts tortyrstolar som används i en annan delstat. Fången binds fast i stolen i väldigt obekväma ställningar som straff. Detta fortgick tills en fånge dog under en sådan session. TV-inslaget berättade också om övergrepp i några av fängelserna här i Kalifornien. Bl.a. ett fall av tortyr; en fånge doppades ner i kokande vatten och fick allvarliga brännskador på benen och kroppen. I ett annat kaliforniskt fängelse ska vakterna ha iscensatt slagsmål mellan fångar och sedan slagit vad om vem som skulle vinna. En eller flera personer dog p.g.a. dessa slagsmål. Vakterna ska ha skjutit mot fångarna med gummikulor för att avbryta slagsmålen, men i ett fall sköt de och dödade en fånge med kulor från ett riktigt skjutvapen. Det talades även om andra övergrepp, i diverse andra fängelser, men ni förstår kontentan av vad jag vill säga.

Jag har inte bevittnat några övergrepp personligen under den tid jag har suttit på San Quentin, men jag såg många övergrepp när jag satt i häktet och väntade på min rättegång. På något sätt tvivlar jag på om de övergreppen jag såg var en avvikelse som bara inträffade på det häkte där jag satt.

Det är inte förvånande att våra medier inte har fokuserat mer på övergrepp i vårt land. När allt kommer omkring ägnar de sig hellre åt att bevaka rättegångar som inte är viktiga för någon annan än dem som är direkt berörda. I stället borde det fokuseras mer på ämnen som berör tiotusentals människor och deras familjer, t.ex. övergrepp i fängelser. Bara ännu ett exempel på hur media lurar allmänheten och struntar i viktiga och väsentliga historier och i stället fokuserar på lösnummerförsäljning. Jag menar inte att jag vill klumpa ihop alla medier. Det skulle inte vara korrekt. Jag pratar om mainstreammedierna (mainstream = ung. de som flyter med strömmen, de som inte sticker ut. Övers. anm.). Mainstreammedierna är sedan länge kända för att skriva/tala om saker som underhåller folk, i stället för att ägna sig åt saker som är viktiga för alla.

Ett bra exempel på detta, enligt min mening, är Martha Stewart-rättegången (Martha Stewart är mycket känd i USA. Hon är bl.a. företagsledare och syns mycket i medierna. För ett tag sedan dömdes hon till fängelse för bedrägeri. Övers. anm.). Medierna ägnade enormt mycket tid åt att skildra rättegången och domen mot en kvinna som hade gjort en del skumma saker med sina aktieaffärer, något som inte drabbade någon alls. Å andra sidan så är det ingen i media som pratar om hur vicepresident Cheneys gamla företag (Halliburton) har fått alla sockrade Irakkontrakt från den amerikanska regeringen. Eller andra politiska beslut som Bush och hans anhang har tagit och som inte bara påverkar amerikaner, utan också den övriga världen.

Jag vet inte om det skulle bli några förändringar i fängelserna vad gäller övergrepp om media skulle fokusera mer på detta ämne. Jag vill tro att det skulle bli så. Men det är väldigt svårt att förändra fängelser och det sätt på vilket de styrs, och fängelsekulturen är något som förändras väldigt långsamt.

Jag tror jag har sagt det jag ville säga för denna gången, så jag slutar här. Tack för att du tog dig tid att läsa. Skicka gärna ett meddelande på denna sajt om du vill.

Sköt om dig,
Dean