14 februari 2006

Kolumn 41

Innan varje avrättning ska det hållas ett nådeansökansförhör. Jag är inte säker på alla detaljer, men i stort så är det ett förhör där guvernören kan gå igenom den dödsdömdes fall och besluta om det finns anledning till nåd och att dödsstraffet därmed inte ska genomföras. Detta betyder inte att personen blir släppt ur fängelset, vilket de som är för dödsstraffet hävdar. Det enda det betyder är att den intagne får sitt dödsstraff omvandlat till en livstidsdom utan möjlighet till frigivning. Vilket är ungefär detsamma som ett dödsstraff, förutom att du inte vet när du kommer att dö. Du är fortfarande dömd till fängelse och den enda vägen ut ur fängelset är när du dör.

På 1970-talet stoppades dödsstraffet i USA och under ett antal år tilläts inget dödsstraff. I slutet av 70-talet återinfördes dödsstraffet. Efter det har detta straff delats ut oftare än innan det tillfälliga stoppet. Jag tycker att det är intressant att guvernören i Kalifornien biföll ca 40 % av nådeansökningarna innan det korta uppehållet på 70-talet. Jag har inga exakta siffror. Jag har bara hört talas om det. Det kan mycket väl vara högre eller lägre än 40 %. Efter det att dödsstraffet återinfördes har det inte beviljats någon nåd i de 13 eller 14 avrättningarna sedan dödsstraffet återinfördes.

Det var mycket publicitet i Williamsfallet i december. Det blev mycket väsen om befrielse och att han skulle få nåd. Guvernör Arnie avslog nådeansökan i Tookie Williams fall, trots att detta fall om något borde ha fått nåd. Arnie hade ingen egentlig anledning att avslå nådeansökan. Jag tycker att han helt enkelt hade dåliga rådgivare. Som vi redan vet, så har inte Arnie alla hästarna hemma, och när han inkompetenta personer som ger honom dåliga råd, så förvärrar det hans egen tendens att ställa till det. Som när det gäller de flesta politiker, så motiverar Arnie allt han gör med att det är politik och det har inget att göra med vad som är rätt eller fel. Men jag blev inte förvånad över att Arnie inte gav Williams nåd eftersom det skulle ha fått honom att framstå som förnuftig och rättvis. Jag antar att om man är en politisk fegis, så överskuggar det allt bra och gott som Williams försökte uträtta medan han satt i dödslängan. Böckerna som Williams skrev och alla ansträngningar han gjorde för att försöka få ungdomar att hålla sig undan gängmentaliteten räckte inte till för att hjälpa Arnie bli kvitt sin rädsla att någon skulle säga att han är mesig gentemot kriminella om han hade bifallit nådeansökan.

Jag antar att man kan anföra samma argument när det gäller avrättningen av Ray Allan. Här hade vi en 76-åring som var blind och rullstolsburen och som troligen skulle ha dött av naturliga orsaker väldigt snart ändå. Men Arnie gav honom inte nåd heller. Det är lite ironiskt, tycker jag, att båda dessa män bad Arnie om förståelse och förlåtelse och Arnie ville inte ge dem det, och samtidigt så ber Arnie Kaliforniens befolkning om förståelse och förlåtelse för att han har sabbat Kaliforniens ekonomi ännu värre än den redan var när han tog över guvernörskapet. Så Arnie vill ha förlåtelse och förståelse från medborgarna, men han vill inte göra detsamma för någon annan, någon som har blivit dömd till döden.

Jag la märke till en sak när frågan om nåd togs upp av medierna och reportrarna pratade med fängelsets talesperson om nåd. Fängelset lägger ner mycket energi på att definiera fången för medierna och allmänheten. För det mesta kommer de undan med detta och kan säga vad de vill för de vet att medierna är för lata för att gräva eller kolla upp fakta på egen hand. I Williams fall hävdade fängelset att Williams fortfarande var involverad i gäng och att Williams fortfarande hade kontakt med gängmedlemmar när han var ute på rastgården. Vad fängelset glömde att påpeka (bara vanlig glömska, skulle jag tro) var att Williams hade tilldelats en rastgård av en klassifieringsnämnd på fängelset och att han var tvungen att gå till just den gården och inte hade något val angående vem han skulle umgås med. När Williams familj och advokater påpekade detta för medierna så kovände fängelset och sa att Williams inte ville bli en tjallare. Detta betyder alltså att om man inte blir en tjallare så kan man inte få nåd.

I Ray Allans fall så sa fängelset att Allan var en karismatisk och inflytelserik intagen som manipulerade andra. När jag hörde en talesman från fängelset säga detta (uttryckslöst, dessutom) så kunde jag bara skaka på huvudet. Trodde inte på vad jag hörde. En blind man i en rullstol. Skulle inte tro att han var karismatisk och inflytelserik och manipulativ. Fängelset vet att om de säger saker som ”den och den är manipulativ och karismatisk” plus en del andra klyschor som de använder för att beskriva intagna så vet de att allmänheten reagerar på ett visst sätt. Om det finns någon expert på manipulation, så är det fängelset och rättssystemet.

Jag tror att om man observerar fängelsets uppträdande och dem som arbetar inom det systemet, så tror de att det är deras jobb att straffa de intagna. Av någon anledning så tror de att det är deras jobb att straffa dem som sitter i fängelse. De verkar inte ha fattat att det inte är deras jobb att straffa de intagna, eller de som är dödsdömda. Vad gäller alla fångar, både dem som har ett tidsbestämt straff och de som är dödsdömda, så delas straffet ut av rätten och inte av fängelserna eller av dem som styr det. Straffet är frihetsberövandet (i de flesta fall) eller dödsstraffet i några fall. Det verkar som om fängelsesystemet har satt i system att gå utanför sin myndighetsutövning i detta fall

Jag undrar vad det skulle bli för resultat om fängelserna och rättssystemet skulle lägga ner lika mycket energi på rehabilitering och försöka hjälpa de intagna så att de kan klara sig när de blir frisläppta i stället för att lägga ner all energi på att straffa de intagna. Som jag sa tidigare, att bli frihetsberövad eller dömd till döden är straff som delas ut av rätten. Inte av fängelsesystemet.

Jag verkar ha kommit bort från ämnet. Hoppas du förstår vart jag vill komma med detta. Nåd eller rehabilitering eller att vara manipulativ och karismatisk eller något annat av alla dessa adjektiv. De är alla ord som ska få bort fokus från vad som är rätt eller fel. Om du hör en intagen beskrivas som manipulativ eller karismatisk, så ska undersöka vad de som säger dessa ord har för anledning att säga detta.
Det var allt jag hade att säga denna gång. Tack för att du lyssnade.

Vi hörs,
Dean