30 januari 2003

Kolumn 35

Jag är säker på att de flesta av er hört om den här stackars kvinnan i Nigeria som blev dömd till döden för att hon blev med barn utanför äktenskapet. Hon blev dömd till stening under Islamisk lag (kallas Sharialagen). Proceduren för detta är att gräva ner henne tills bara hennes huvud syns. Sen står folk i byn och kastar stenar på hennes huvud tills hon är död. I vad som skulle vara medkänsla så fick hon dödsdomen uppskjuten tills hennes barn var avvant. Det har varit en enorm ilska över hela världen på grund av den här kvinnans situation. Den största ilskan kommer från folk i USA.

Jag antar att de flesta av de amerikaner som visade ilska var såna som inte stödjer dödsstraffet, av någon som helst anledning, jag kunde inte låta bli att undra hur många av de här människorna, som tyckte att kvinnan skulle bli dömd att dö och dö på ett sådant barbariskt sätt, var folk som också stödde dödsstraffet i USA. Jag tvivlar på att dessa människor kan se ironin i det hela. Kanske därför de känner att amerikanska myndigheter dödar humant. Mycket av den civiliserade världen ser amerikas dödsstraff på samma sätt som många amerikaner ser situationen med den nigerianska kvinnan. Jag tror kvinnan är förlåten, p g a det världsomspännande stödet hon fick. Jag hoppas så i alla fall.

Hyckleriet hos somliga amerikaner är uppenbart i en situation som denna. Folk som stöder dödsstraff i USA tycker att det är barbariskt att en kvinna skall bli skickad i döden på grund av att hon väntar barn. Ändå är det okej att ha dödsstraff i vårt land. De av er som oundvikligen säger: 'Men äktenskapsbrott är annorlunda', har missat hela saken. Det är inte vilket brott det handlar om, utan myndigheternas lösning att hantera brottet.

Många av er har hört om diskussionerna mot dödsstraff i Illinois som har hållit på de senaste tre åren. Du kanske också hört Guvernör Ryan omvandla domen för alla i Illinois Dödslänga till livstid utan chans till benådning, sina sista dagar som guvernör. Det har varit mycket i media om detta, så det är svårt att ha missat det. Det finns dom som stöder guvernör Ryans beslut, men det är också en stor del av folk som är rasande över vad han gjorde. Han har blivit kallad namn och har också blivit beskylld för att orsaka mer vånda hos offrens familjer. Vad jag fann intressant, när jag läste och lyssnade på debatten om det här, är hur för-dödsstraff-folket ignorerar varje förklaring Ryan gör för sitt beslut.

Naturligtvis, de flesta av de här domarna som han förvandlade var för skyldiga människor, men när han försökte förklara varför han gjorde som han gjorde, ignorerade oppositionen honom. Det spelade ingen roll för dom att guvernörens specialstyrka (som har sysslat med detta i tre år) inte kunde besluta i många fall, vem som kunde vara oskyldig och vem som verkligen var skyldig. Allt för-dödsstraff-folket kunde säga var att de förnekades rättvisa. Jag finner detta intressant. Hur kan rättvisa vara förnekad när dessa människor aldrig kommer bli fria och kommer sitta resten av sitt liv i fängelse? Det verkar som om de här människorna inte brydde sig om ifall någon var oskyldig, allt de brydde sig om var att personen som var dömd skulle dö.

En av de intressanta sakerna när det gäller oskyldiga som blir fria, det verkar som om trots att den dömda personen blev bevisad oskyldig genom vetenskapliga tester, eller tvärtom, det verkar inte spela nån roll för de där för-dödsstraff människorna. Allt som spelar dem nån roll är att personen som blivit dömd har blivit fri, även om det är bevisat bortom allt rimligt tvivel att personen är oskyldig. Det verkar som om åklagarna har hjärntvättat dessa människor så mycket att personen som blev dömd verkligen är skyldig, att inga bevis på att personen är oskyldig spelar nån roll. Det är ledsamt att se hur hat har snurrat runt tänkandet på i normala fall rationella människor på ett sånt sätt att sanningen inte spelar nån roll. Allt de verkar vilja ha är revansch och nån skall dö för vad som hände i deras individuella fall. Det var en kvinna som var rasande över en man som var dömd i hennes fall, blev fri därför att DNA visade att han inte var skyldig. Hon var orubblig i att han var skyldig och vägrade tro något annat.

Jag tycker åklagarna borde skämmas i hur de använder offrens familjer för att åklagarna skall nå sina politiska mål. De paraderar offrens familjer ut till allmänheten varje gång det är något kontroversiellt om dödsstraffet. De har dessa stackars människor att exponera sin smärta och lidande för hela världen att se. Det verkar inte vara nån mening för de här människorna att paradera framför kameran förutom att distrahera allmänheten från fakta. Istället för att undersöka ämnet logiskt. Innehållet i ämnet blir en av offrens hellre än att någon blir dömd för brottet de -inte begick eller dåligt uppförande av polis eller åklagare för att döma.

Jag tyckte guvernör Ryan hade ett bra svar när han blev tillfråga om offrens familjer. Han sa att det juridiska systemet är att hitta rättvisa och det ägs inte av offrens familjer för att finna revansch. Det verkar som om vårt juridiska system (som den naive sa, det bästa i världen) förändrats från ett system som verkar för rättvisa och har flyttats till en del där det förväntas ge vedergällning för offrens familjer. Denna förflyttning av det juridiska systemet har varit målet för åklagarna de sista 20 åren och det verkar som om de gjort ett mycket bra jobb om man förutsätter att allmänheten tänker i de här banorna.

Jag har skrivit förut hur rättegångssalen är uppsatt till distans för den tilltalade från juryn. Det är också andra faktorer som influerar juryn. I många fall så pekar domaren eller åklagaren ut för juryn att offrets familj är i rummet och att juryn inte skall låta detta påverka domen. Varje vettig människa vet att om man har familjen där under en rättegång så går det inte att undvika att detta har påverkan vad juryn gör och hur de tänker. Om inte, varför skulle i så fall domaren eller åklagaren ta upp detta?

Poängen är, eftersom den påverkan dessa offer-grupper har på rättssystemet numera, så är det svårt att få en rättvis och opartisk rättegång. Istället för en rättegång som beslutar skuld eller oskuld av en person så har det blivit ett fordon för offrens familjer att känna att de får revansch och vedergällning. Skuld eller oskuld har blivit en andrahandsfaktor under själva rättegången.

Jag vet att många (de flesta?) av er inte håller med i vad jag sagt, men jag hoppas ni läser detta med öppet sinne.
Hoppas komma tillbaka för att skriva snart igen.
My best to all of you

Ta hand om er,
Dean